Tids nog får man cykla...

Vi tummade på det, R. och jag. I söndags kväll. Att vi skulle ställa bilarna hela veckan och cykla båda två. Hela tiden. Till dagis och till Västerhejde skola med barnen, och till jobbet med oss själva. Endast vid ösregn skulle bil vara tillåtet färdmedel. Och det har funkat förvånansvärt bra. Och så har vi sluppit tanka forden den här veckan som vi annars hade behövt göra.

Sedan är det ju alltid en viss tillvänjning på det här med att cykla. Jobbigast kanske ändå för R. som inte använt sin cykel på ett tag. Jag kommenterade faktiskt häromdagen hur dammig hennes urtjusiga röda Monark hade blivit i cykelförrådet. R. berättade också hur matt hon hade varit när hon kom hem i går och klev av cykeln. Och i dag hade hon lite träningsvärk också. Jag tycker inte det är så konstigt. Kroppen reagerar alltid mot det som är främmande. Användning t.ex.

H. (observera den lagom långa tröjan) har varit på fotbollsskola hela veckan i Västerhejde med Kneippbynbesöket i dag som förmodad höjdpunkt.


O. (orange tröja) har varit med som ledare också. Roligt! Båda är f.ö. duktiga på fotboll (så även L.)

Inte långt kvar nu till semestern. De återstående veckorna ska ägnas åt att rensa gamla surdegar från skrivbordet.

Och åt att cykla...