Forrest Gump på Idrottsgalan

I går var jag på GI:s 100-årsjubileum-gala. Härlig inramning och en kul grej. VBMK var nominerade till priset som årets idrottsförening och jag hade äran att vara klubbens officiella representant. Det innebar att jag bjöds på inträdet och en trerättersmiddag. Inte illa, och gott o trevligt var det. Tyvärr fick jag inte användning för det förberedda tacktal som jag hade i innerfickan. Priset gick istället till Endre. Det var lite trist, såg faktiskt fram emot att få gå upp på scenen inför 1000 personer och dra det inledningsskämt som jag kom på när den föregående pristagaren höll sitt tal.

Nåja, jag fick i alla fall se Charlotte Perelli på (riktigt) nära håll. Hon uppträdde nämligen mellan prisutdelningarna och jag satt på parkett (3 raden). Men lite känsla av finlandsbåt blir det allt med singback...

Tyvärr var hon inte med på festen efter prisutdelningen, hon skulle visst hem till barnen eller nåt. Bröderna Rongedahl däremot, de var minsann med o stuffade på dansgolvet. Det var lite extra kul att de var där, för vi har ju en egen Rongedahl i klubben. Och radiochefen undrade faktiskt "vem den tredje Rongedahl var". Vi tog i alla fall en bild på alla tre, kommer på hemsidan inom kort.

Kul var det i alla fall, men när det var dags att gå hem så fanns det såklart ingen taxi att få tag på. Så jag började gå hemåt och tänkte att jag kan säkert vifta till mig en taxi längs vägen. Men taxibilarna uteblev, eller var upptagna. Nåja, har jag gått så här långt kan jag väl gå en bit till tänkte jag på väg uppför hamnbacken. Ungefär som Forrest tänkte när han sprang genom Amerika. Och det slutade med att jag kom ända hem.

Så jag avslutade alltså idrottsgalan med en entimmespromenad hem i rask takt. Och det kanske var lite passande?