Slut på det roliga?

I morgon börjar jobbet och allvaret igen. Men man ska inte klaga, har ju fått vara ledig mycket i jul. När man sedan börjar jobba igen så är det inte på samma arbetsplats, eller jo det är det ju, men ändå inte liksom. Ska bli intressant. Har i alla fall fått rapporter från de trogna arbetskamrater jobbade den första dagen i den nya myndigheten om att det mesta - men inte allt - fungerade.

Nej, man ska verkligen inte klaga (och det gör jag väl inte heller?) det har ju dessutom varit helt OK väder de senaste dagarna. Det gäller att vara på hugget när man bor på den grönaste ön efter Korfu och Irland och ta vara på det ynka vinterväder som bjuds. När det var minusgrader utan snö några dagar så fick man därför dra med ungarna ut till en igenfrusen vattenpöl och åka skridskor. Det är en stor naturupplevelse som man inte är bortskämd med här på ön. Att få åka på en blank naturis. Barnen uppskattar det också väldigt mycket men är ändå snabba på att framhålla de relativa fördelar som en ishall besitter. T.ex. att det i regel inte blåser snorkallt från havet inne i en ishall. Eller att det i en ishall är mycket liten risk att man går igenom isen och blöter ner fötterna först med kängorna på en gång, och sedan lite senare ungefär på samma ställe, med skridskorna på. Som tur var har pappa med sig många torra sockor att byta med. Vilken mönsterförälder man är. Eller kanske inte förresten. Jag har ärligt talat rätt svårt med tålamodet när fyra par skridskor (utöver mina egna) ska tas på och snöras och efterdras och barnen bara klagar på att det "känns konstigt i strumpan" eller något i den stilen. Jag erbjöd dem flera gånger under påklädningsproceduren alternativet att "packa ihop hos i bilj****n och åka tillbaka hem till stugvärmen igen" vilket de dock efter en kortare betänketid avböjde.

Men sedan väl ute på den vackra naturisen var alla tidigare vedermödor som bortblåsta och glädjen total. Sedan åkte vi tills solen gick ner. Då åkte vi lite till och sedan upp till farmor och farfar för lite fika.

Att jag var ensam på isen med grabbarna berodde på att R. höll sig kvar hemma för att kolla in städfirmans tredje insats hos oss på nära håll. Den utföll glädjande nog till vår belåtenhet :-)

Sedan föll ju också några dagar senare äntligen den snö som man så förgäves väntar på innan julafton. Och det är ju härligt på sitt sätt. Men det är inte lika kul att åka skridskor längre när det ligger snö på isarna. Det får därför bli pulkaåkning i stället. Och det är också kul.

Skidåkning vid Vok-stugan är också kul tycker R. Hon brukar dra iväg med tre fjärdedelar av barnskaran, hyra skidor på plats och kajka runt i spåren en stund. Första gången de var där var det dock rätt spännande. R. var osäker på om hon tagit fel spår då hon och barnen tyckte det tog väldigt lång tid att komma tillbaka till stugan. Hade de av misstag tagit enmilsspåret? R. såg framför sig hur hon och barnen skulle förgås av törst, utmattning och nedkylning, hur hon genom ett obetänkt spårval skulle göra mig till änkeman och samtidigt reducera mig från fyrabarns- till enbarnsfar. Men så blev det glädjande nog inte. Det var rätt spår och målet var inte långt borta så de överlevde allihop.

Jag överlever nog att börja jobba i morgon också.