I dag har jag knappt varit hemma, har istället flängt runt som en idiot på det riktigt dåliga väglaget. (Fast jag var ju i alla fall hemma när jag vaknade i morse förstås, och det är ju alltid positivt även om det egentligen inte är någon högoddsare nuförtiden). Först barnbadminton i Visby 10-12, sedan hem igen till Vibble för att hämta L. från sin fotbollsträning i Västerhejde. Tillbaka in till stan, denna gång till jobbet för att fundera en stund på ett sakkunnigutlåtande över frågan hur reg.skyltar egentligen ska sitta för att synas. Utan att riktigt ha kommit fram till något svar på detta så for jag sedan vidare till mig egen badmintonträning. Väl där konstaterade jag att jag glömt skorna hemma (de låg ju i väskan jag hade på förmiddagen). Suck. Hem igen till Vibble (vore inte så dumt kanske att bo i stan) för att hämta skorna och tillbaka till Rackethallen igen. Efter avslutad badm.träning så tog jag så vägen förbi A7-hallen där O. hade avslutat sin fotbollsträning och skjutsade sedan hem honom och kompisen.
Ja, sedan var den här dagen slut. Och jag med.
söndag 22 februari 2009
torsdag 19 februari 2009
Tillbaka på högstadiet igen
Föräldramöte på Södervärnskolan nämligen, där O. kommer att befinna sig från och med hösten. Både jag och R. tyckte det kändes bra. Vi guidades runt av två nior. (Har förresten spelat pingis mot rektorn för länge sedan, typ bronsåldern. Han var rätt bra, men jag minns att jag i alla fall vann en gång, ute i Hemses idrottshall.)
Högstadiet känns i alla fall som en bättre och tryggare miljö nu förtiden än när man själv befann sig där. Å andra sidan är man ju nu vuxen, och det var man ju inte då. Det inverkar kanske en del.
TV-spaning: Ny polisdeckarmediumseriemördarjagarserie på 3:an. "the Mentalist". Rätt OK. Hur många varianter på samma tema går det egentligen att vaska fram? Många antagligen.
Apropå varianter på samma tema så satt jag i går och tittade på "Babel", bokprogrammet på SvT. Redaktionen hade kontaktat förläggare runt om i Sverige och bett om tips på vad man ska undvika när man vill slå igenom som deckarförfattare. Eftersom en av de saker jag ska hinna med under den korta period som kommer att inträffa mellan småbarnsåren och senilåren är att skriva en bok så lyssnade jag noga. Att man inte ska härma redan etablerade författare är förstås ingen nyhet. Mer intressant är kanske att förläggarbranschen är överens om att det finns en viss mening som man ska undvika att inleda sin roman med. Och det är "Hon vaknade med ett ryck". Det ska jag försöka komma ihåg.
Högstadiet känns i alla fall som en bättre och tryggare miljö nu förtiden än när man själv befann sig där. Å andra sidan är man ju nu vuxen, och det var man ju inte då. Det inverkar kanske en del.
TV-spaning: Ny polisdeckarmediumseriemördarjagarserie på 3:an. "the Mentalist". Rätt OK. Hur många varianter på samma tema går det egentligen att vaska fram? Många antagligen.
Apropå varianter på samma tema så satt jag i går och tittade på "Babel", bokprogrammet på SvT. Redaktionen hade kontaktat förläggare runt om i Sverige och bett om tips på vad man ska undvika när man vill slå igenom som deckarförfattare. Eftersom en av de saker jag ska hinna med under den korta period som kommer att inträffa mellan småbarnsåren och senilåren är att skriva en bok så lyssnade jag noga. Att man inte ska härma redan etablerade författare är förstås ingen nyhet. Mer intressant är kanske att förläggarbranschen är överens om att det finns en viss mening som man ska undvika att inleda sin roman med. Och det är "Hon vaknade med ett ryck". Det ska jag försöka komma ihåg.
onsdag 18 februari 2009
Aj aj aj...
Man bli varse på ett synnerligen smärtsamt sätt att man bor lite för trångt när man tjongar ringtån (heter den så, tån bredvid lilltån?) med full kraft i ett bordsben i köket. Förbannat vad ont det gör. Och om man nån gång undrat vad man egentligen har tårna till (och varför man inte bara har två fötter utan tår) så tvekar man inte längre när man försöker gå med en krossad tå. Då - om inte förr - förstår man att man behöver tårna. Jag förflyttar mig nu synnerligen långsamt och skulle förmodligen hamna sist i ett hundrameterslopp där alla andra deltagare var hämtade från långvården eller ortopeden nere på lasarettet.
Tån är väl inget att göra något åt just nu. Men eventuellt går det att göra något åt det där med trångboddheten. Vi får väl se...
Tån är väl inget att göra något åt just nu. Men eventuellt går det att göra något åt det där med trångboddheten. Vi får väl se...
måndag 16 februari 2009
LEGO-knekt
Har förstått att (f.d. anställda på) Försäkringskassan håller koll på mina barns sjukdomsstatus genom min blogg. Får väl därför passa på att på heder och samvete intyga att både G. och H. (framför allt H.) fått en släng till av något halsbaserat otyg som man inte vill ha slängar av. Enligt dagis o fritis är det något som går, att man först är sjuk, sedan frisk några dagar, och sedan blir man sjuk igen. Men då är det väl i så fall egentligen något som går - och sedan kommer tillbaka? Har aldrig riktigt fattat det där dagis-lingot...
Vabb-dag hemma blev det i alla fall i dag. Matlagning, saftblandning och sagoläsning var dagens viktigaste göromål. Samt att göra en LEGO-rymd-expedition under köksbordet med LEGO-power miner- bandvagnen och leta försvunna rymdjuveler (legobitar i olika färger).
LEGO är förmodligen en av de mest lyckade leksaksuppfinningarna någonsin, så det är ju egentligen konstigt att företaget trots detta lär gå riktigt dåligt ekonomiskt. Jag lekte mycket med LEGO när jag var liten. (Det var så länge sedan att bitarna bara fanns i svart-vitt, färg-LEGOt kom först senare.) Jag byggde gärna hela städer (eller i alla fall grupper av byggnader) som jag sedan t.o.m. försåg med elektriskt ljus (4,5v). Men, som med så mycket annat var det förstås annorlunda då mot nu. Mitt LEGO bestod av en begränsad numerär av olika typer av bitar. Och sedan fick man kombinera dem på bästa sätt för att bygga det man ville. Men nutidens LEGO har sjuttielvatusen specialbitar för att de färdiga modellerna ska se så verklighetstrogna ut så att man inte tror de är byggda av LEGO...antar jag. Att sortera upp barnens totala LEGO-innehav på något smart sätt så att de lätt kan hitta den önskade biten låter sig därför nästan inte göras. Det blir liksom för många olika kategorier av bitar. Man skulle behöva en låda med sjuttielvatusen olika fack. Lättare förr när man i stort sett bara hade enpluppar, tvåpluppar och kapsyler att hålla reda på.
Att bringa reda i barnens nutida LEGO har därför blivit en uppgift som man tar sig an med ungefär samma entusiasm som uppgiften att gå igenom de elva års fotografier som ligger i lådor och i datorn och skräpar(ca 13000 bilder).
Vabb-dag hemma blev det i alla fall i dag. Matlagning, saftblandning och sagoläsning var dagens viktigaste göromål. Samt att göra en LEGO-rymd-expedition under köksbordet med LEGO-power miner- bandvagnen och leta försvunna rymdjuveler (legobitar i olika färger).
LEGO är förmodligen en av de mest lyckade leksaksuppfinningarna någonsin, så det är ju egentligen konstigt att företaget trots detta lär gå riktigt dåligt ekonomiskt. Jag lekte mycket med LEGO när jag var liten. (Det var så länge sedan att bitarna bara fanns i svart-vitt, färg-LEGOt kom först senare.) Jag byggde gärna hela städer (eller i alla fall grupper av byggnader) som jag sedan t.o.m. försåg med elektriskt ljus (4,5v). Men, som med så mycket annat var det förstås annorlunda då mot nu. Mitt LEGO bestod av en begränsad numerär av olika typer av bitar. Och sedan fick man kombinera dem på bästa sätt för att bygga det man ville. Men nutidens LEGO har sjuttielvatusen specialbitar för att de färdiga modellerna ska se så verklighetstrogna ut så att man inte tror de är byggda av LEGO...antar jag. Att sortera upp barnens totala LEGO-innehav på något smart sätt så att de lätt kan hitta den önskade biten låter sig därför nästan inte göras. Det blir liksom för många olika kategorier av bitar. Man skulle behöva en låda med sjuttielvatusen olika fack. Lättare förr när man i stort sett bara hade enpluppar, tvåpluppar och kapsyler att hålla reda på.
Att bringa reda i barnens nutida LEGO har därför blivit en uppgift som man tar sig an med ungefär samma entusiasm som uppgiften att gå igenom de elva års fotografier som ligger i lådor och i datorn och skräpar(ca 13000 bilder).
söndag 15 februari 2009
Singelkungen
Hah...gubben kan än:-) Vann alla mina matcher (4 av 4). Skulle egentligen bara ha spelat dubbelmatcherna, men bl.a. på grund av skador i laget så fick jag även spela två singelmatcher. Den första i matchen mot serieledarna Spårvägen där jag mötte en kille i hårband. Jag gillar inte att möta killar i hårband de är i regel lite störiga (fördom) så det var lite extra kul att vinna den. Tyvärr räckte det inte för vinst i lagmatchen. Sedan var det lite lättare i den avslutande matchen, där kontrollerade jag och Tim dubbeln och sedan vann jag i två raka mot en ung kille från Sollentuna. Man får vara nöjd. I morgon får man vila upp sig.
Tigerbalsam är en gammal klassiker. Vad gjorde man utan tigerbalsam? Det hjälpte mig på 80-talet när jag spelade volleyboll, och det hjälper mig nu när armbågen ömmar.
Tigerbalsam är en gammal klassiker. Vad gjorde man utan tigerbalsam? Det hjälpte mig på 80-talet när jag spelade volleyboll, och det hjälper mig nu när armbågen ömmar.
lördag 14 februari 2009
Badminton
Långt mellan bloggningarna nu. Ska försöka skärpa mig. Sänka kravet på innehåll (går det?).
Denna helg är en badmintonhelg för min del. Jag är ju den ende i klubben som är reserv i samtliga lag. Superreserven, oavsett om det är div. 2, 4 el. 5. I helgen är det div. 4 som gäller d.v.s. B-laget. Är med främst som dubbelspecialist. Dubbelspecialist är en omskrivning av "för långsam för singel", och det är en titel som man förtjänar med åren. Dagens match gick i alla fall bra. Seger med 7 - 1 mot Gustavsberg och min dubbel med M. vanns utan problem. I morgon väntar två lagmatcher till, med förmodligen lite hårdare motstånd.
I övrigt har R. gått igång på ett nytt hus. Och jag får erkänna att jag är rätt sugen också. Det är ett hus i Visby, så blir det av så blir ju en hel del saker annorlunda. Vi har det i och för sig rätt bra där vi är, men med det synsättet så kommer man ju sällan någonstans. Spännande är det i alla fall. Ingen har lagt något bud ännu. Inte vi heller, vi avvaktar. Och det verkar ju även alla andra göra.
Alla i familjen mår bra nu. Ingen är sjuk längre, och det är ju skönt. Eller förresten - Molly mår nog inte rikigt bra. Hon har betett sig väldigt konstigt på sistone och vi funderar faktiskt på om hon har fått en släng av Alzheimers. Eller om hon helt enkelt också längtar efter ett nytt och större hus. Eller bur, hon är ju en dvärghamster. Det konstiga beteendet som indikerar att hon inte är riktigt nöjd med tillvaron är att hon försöker gnaga sig ut ur buren. Det har hon inte gjort tidigare. Hon hänger sig fast med sina små gnagatänder i gallret i ovansidan av buren och hänger där tills hon ramlar baklänges ner i buren igen. Det ser helt enkelt inte riktigt sunt ut...
Vintern har tillfälligt (?) kommit tillbaka till ön. Lagom med snö just nu, inte så där mycket att man måste skotta hela tiden. Och halt som snor på vägarna. Se upp!
Denna helg är en badmintonhelg för min del. Jag är ju den ende i klubben som är reserv i samtliga lag. Superreserven, oavsett om det är div. 2, 4 el. 5. I helgen är det div. 4 som gäller d.v.s. B-laget. Är med främst som dubbelspecialist. Dubbelspecialist är en omskrivning av "för långsam för singel", och det är en titel som man förtjänar med åren. Dagens match gick i alla fall bra. Seger med 7 - 1 mot Gustavsberg och min dubbel med M. vanns utan problem. I morgon väntar två lagmatcher till, med förmodligen lite hårdare motstånd.
I övrigt har R. gått igång på ett nytt hus. Och jag får erkänna att jag är rätt sugen också. Det är ett hus i Visby, så blir det av så blir ju en hel del saker annorlunda. Vi har det i och för sig rätt bra där vi är, men med det synsättet så kommer man ju sällan någonstans. Spännande är det i alla fall. Ingen har lagt något bud ännu. Inte vi heller, vi avvaktar. Och det verkar ju även alla andra göra.
Alla i familjen mår bra nu. Ingen är sjuk längre, och det är ju skönt. Eller förresten - Molly mår nog inte rikigt bra. Hon har betett sig väldigt konstigt på sistone och vi funderar faktiskt på om hon har fått en släng av Alzheimers. Eller om hon helt enkelt också längtar efter ett nytt och större hus. Eller bur, hon är ju en dvärghamster. Det konstiga beteendet som indikerar att hon inte är riktigt nöjd med tillvaron är att hon försöker gnaga sig ut ur buren. Det har hon inte gjort tidigare. Hon hänger sig fast med sina små gnagatänder i gallret i ovansidan av buren och hänger där tills hon ramlar baklänges ner i buren igen. Det ser helt enkelt inte riktigt sunt ut...
Vintern har tillfälligt (?) kommit tillbaka till ön. Lagom med snö just nu, inte så där mycket att man måste skotta hela tiden. Och halt som snor på vägarna. Se upp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
