Man bli varse på ett synnerligen smärtsamt sätt att man bor lite för trångt när man tjongar ringtån (heter den så, tån bredvid lilltån?) med full kraft i ett bordsben i köket. Förbannat vad ont det gör. Och om man nån gång undrat vad man egentligen har tårna till (och varför man inte bara har två fötter utan tår) så tvekar man inte längre när man försöker gå med en krossad tå. Då - om inte förr - förstår man att man behöver tårna. Jag förflyttar mig nu synnerligen långsamt och skulle förmodligen hamna sist i ett hundrameterslopp där alla andra deltagare var hämtade från långvården eller ortopeden nere på lasarettet.
Tån är väl inget att göra något åt just nu. Men eventuellt går det att göra något åt det där med trångboddheten. Vi får väl se...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar