LEGO-knekt

Har förstått att (f.d. anställda på) Försäkringskassan håller koll på mina barns sjukdomsstatus genom min blogg. Får väl därför passa på att på heder och samvete intyga att både G. och H. (framför allt H.) fått en släng till av något halsbaserat otyg som man inte vill ha slängar av. Enligt dagis o fritis är det något som går, att man först är sjuk, sedan frisk några dagar, och sedan blir man sjuk igen. Men då är det väl i så fall egentligen något som går - och sedan kommer tillbaka? Har aldrig riktigt fattat det där dagis-lingot...

Vabb-dag hemma blev det i alla fall i dag. Matlagning, saftblandning och sagoläsning var dagens viktigaste göromål. Samt att göra en LEGO-rymd-expedition under köksbordet med LEGO-power miner- bandvagnen och leta försvunna rymdjuveler (legobitar i olika färger).

LEGO är förmodligen en av de mest lyckade leksaksuppfinningarna någonsin, så det är ju egentligen konstigt att företaget trots detta lär gå riktigt dåligt ekonomiskt. Jag lekte mycket med LEGO när jag var liten. (Det var så länge sedan att bitarna bara fanns i svart-vitt, färg-LEGOt kom först senare.) Jag byggde gärna hela städer (eller i alla fall grupper av byggnader) som jag sedan t.o.m. försåg med elektriskt ljus (4,5v). Men, som med så mycket annat var det förstås annorlunda då mot nu. Mitt LEGO bestod av en begränsad numerär av olika typer av bitar. Och sedan fick man kombinera dem på bästa sätt för att bygga det man ville. Men nutidens LEGO har sjuttielvatusen specialbitar för att de färdiga modellerna ska se så verklighetstrogna ut så att man inte tror de är byggda av LEGO...antar jag. Att sortera upp barnens totala LEGO-innehav på något smart sätt så att de lätt kan hitta den önskade biten låter sig därför nästan inte göras. Det blir liksom för många olika kategorier av bitar. Man skulle behöva en låda med sjuttielvatusen olika fack. Lättare förr när man i stort sett bara hade enpluppar, tvåpluppar och kapsyler att hålla reda på.

Att bringa reda i barnens nutida LEGO har därför blivit en uppgift som man tar sig an med ungefär samma entusiasm som uppgiften att gå igenom de elva års fotografier som ligger i lådor och i datorn och skräpar(ca 13000 bilder).