Tonåringar, gitarrhjältar och kräkande barn

Livet är som en chokladask. Man vet aldrig vad man får och i bland får man många olika smaker på en gång liksom...

Först en pralin med något gott - säg nougatfyllning: I dag fyller O. tonåring. Tänk att den lille skrutten som in i det sista vägrade att komma ut och fram på Södersjukhuset har blivit så stor. Han är redan längre än R. och snart förmodligen i kapp även mig vad gäller längden. Vad gäller vikten så lär det nog dröja desto längre...

Sedan en till bit som smakar bra i munnen: Det enda O. önskade sig var ett Guitar Hero spel med gitarr, trummor och mikrofon. Naturligtvis måste man ju spela lite grann med grabben, vore ju trist om han fick sitta där själv. Rackarns kul det där, man får äntligen vara den där rockstjärnan som man aldrig blev. Bra låtar är det med också, från "La Bamba" till "Band on the Run" och "Living on a Prayer". Och tänk att spela Michael Jackssons låt "Beat It" och få låtsas att man är Eddie Van Halen när man kommer till det där sköna solot.. :-)

Men sedan en romrussin: G. som har en osviklig känsla för dålig timing passar på att bli magsjuk natten innan O:s födelsedag. Är det något man aldrig riktigt förlikar sig med som småbarnsförälder så är det väl att nästan hinna fram till toastolen med ett kräkfärdigt barn? Den stackarn har sedan ulkat från och till en bra bit in på den här dagen. Så han har missat det mesta av födelsedagsfirandet. Men nu verkade det i alla fall vara lite bättre tyckte jag, så kanske ser det bättre ut i morgon.

I morgon jobbar R. Men jag har minsann klämt in en ledig dag.

Rock´n Roll!!!