Mera glass

Jag delar ett intresse för roliga formuleringar med en av mina arbetskamrater.

"Flyget tappar fler passagerare" hittade hon som rubrik på vårt Intranät. Och det är ju inte så konstigt i så fall... Klockren!

Barnen är i säng. De vuxna tittar på glittriga vulgo-balkan schlagerstjärnor vars landsmän ändå bara kommer att rösta på varandra i slutändan. Då håller de sams minsann. Oavsett hur litet ett land i Balkan är kan man alltid kriga med varandra i fem år och sedan dela upp det i ännu mindre delar. Men när det kommer till Schlager-EM, då håller man minsann ihop. Vi och de andra nordiska länderna har mindre chans i ta hem finalen än vad en isglass har att överleva tre dagar hemma i vår frys...

Skjutshelvetet fortsätter och blir bara värre. Men annat är ju inte heller att vänta. R. nollställde trippmätaren efter att hon tankade i eftermiddags, och den visade sedan drygt fem mil när hon så småningom ställde bilen efter att ha storhandlat till en klassresa på Willys sent på kvällen. (Ja, alltså klassresan kommer inte att gå till Willys, den går till Fårö...). Och då hade ändå jag tagit det sena hämtningsvarvet från Traume där O. tränar fotboll. H. och G. fick mkt motvilligt följa med i bilen. Jag mutar dem med en glass tänkte jag (Skipper bor fortfarande inte här) och stannade till vid ICA nära. Men eftersom jag redan var sen så fick barnen sitta kvar fastspända i bilen. "Ni får bestämma vilken glass ni vill ha så springer jag in och köper den, sa jag". "Snurrglass" sa G. genast (Twister). "Jag vet inte vad det finns för glassar" sa H. "Vet du väl visst", sa jag, "du har väl ätit massor med glassar i ditt snart sjuåriga liv". "Du får bestämma", sa H. då. Jag gick in i affären och plockade på mig en Twister och en "Ice Age-glass". Väl ute i bilen igen fick jag världens underbetyg från H. på den valda glassen. "Det är bara is, den kan man ju inte äta". "Men du sa ju att jag kunde välja åt dig", försökte jag. "Ja, men du fick inte välja den glassen, du får gå in och köpa en ny", sa H. Eftersom jag nu var mycket sen så tyckte jag inte att jag hann det. Hela vägen in till stan försökte jag få H. att i alla fall smaka på glassen jag köpt. Men han vägrade, och hade nu också förstås kommit på vilken glass det var som han ville ha...När jag passerade den något större ICA-affären inne i stan gav jag efter för det ihållande oljudet i baksätet, stannade och sprang in och köpte en Ananas-split. Övervägde en kort stund att lämna H. tillsammans med glassen på parkeringen, men eftersom jag hade bråttom och därför inte riktigt hann överblicka de juridiska konsekvenserna så fick han följa med trots allt.