Alex, Martina och jag

Tänk. Jag har förstått att minst tre personer har läst vad jag skrivit i min blogg nu. Jag har alltså en publik. Det är ju stort. Det kan nu bara vara en tidsfråga innan jag har lika många läsare som Martina Haag, eller Alex Schumann.

Fast som Alex Schuman (Schulman?) vill jag ändå inte vara. Han brukar sitta med i något av reklamradiokanalernas morgonprogram och spy galla över alla andra kvasikändisar och kalla dem för jävla idioter som han hatar. Jag tycker verkligen det är helkorkat att han sitter där vecka efter vecka och kallar människor han inte känner för jävla idioter. Vem är han själv förresten? (Han är en jävla idiot).

Martina Haag tycker jag däremot är sympatisk. Jag har visserligen stört mig på att det har varit svårt att sova när R har läst någon av hennes böcker och småskrattat hela tiden så att sängen gungar, men jag har själv haft ganska kul med hennes krönikor (det har dessutom varit ännu värre gung med vissa Annika Lantz-böcker). Kloka saker har hon också sagt. R är - inte särskilt förvånande - speciellt förtjust i ett uttalande som är något i stil med att "När man är fyrabarnsmamma har man rätt att vara bitchig". Det går ut på att man inte riktigt har tid eller orkar bry sig om vad alla tycker runt omkring en när man själv har fullt upp med sig själv och de som står en nära.

Skjutshelvetet till barnens olika idrotter pågår men tog tillfällig paus just i dag eftersom O fick skjuts till innebandyn och L inte skulle spela badminton.

I dag säsongspremiäreldade vi i kaminen. Vintern är på g nu.