Vårt hus - ett kvalitetshem?

Vi har pratat om det länge nu R och jag. Städhjälp. Eller hushållsnära tjänster som det numera heter. Men vi har aldrig riktigt kommit till skott. Tänk att ha någon som då och då, behöver inte vara så himla ofta, tar ett lite rejälare tag med dammråttorna. R är kanske den som har pratat mest om städhjälp under åren. Det har jag aldrig riktigt fattat varför. Jag är självklart positiv. Första steget blir att begära in offert på en julstädning. Firman heter kvalitetshem www.kvalitetshem.se och vi hoppas förstås att de håller vad de lovar. Tydligen erbjöd de allehanda tjänster, t.o.m. hämtning på dagis (!). Vi får väl börja med städningen.

R återkom precis från möte med "föräldragruppen" i O:s klass. På något märkligt sätt har vi trots fyra barn i spridda åldrar i stort sett lyckats undgå att drabbas av det ansvar som åligger utsedda föräldrar att ordna julmarknader, klassdisco och sommarutflykter. Nu närmast på programmet är julmarknaden. Därefter luciakaffet där sonen O - motvilligt - ska ikläda sig särk och strut och uppträda. Det är 6:orna som uppträder enligt skolans tradition, inget blandat tåg således. Enligt samma tradition - tillika av närmast självklara orsaker - är det nästan endast 6:ornas familjer som brukar närvara. Idén är alltså att föräldrarna bakar själva och sedan köper kaffebrödet av sig själva. Föräldrarna står för inköp av mjöl o socker mm. och pengarna går till skolans fadderbarn i ett fjärran land, och en viss del kanske även till klasskassan. En effektivare ordning vore om man ställde upp en burk som man kunde lägga sina pengar i direkt.

Man gnölar alltså lite grann över uppdraget som klassförälder. Man tycker man har lite mycket omkring sig ändå. Men allt är ju en fråga om perspektiv. R anförtrodde en annan klassmamma att hon inte riktigt kunde uppbåda någon fullständig entusiasm för uppdraget. Den andra mamman svarade då att hon instämde, och upplyste att hon hade varit mer eller mindre involverad i klassförälderiet på samma skola (med samma återkommande uppdrag) i 24 år nu (hon har fem barn). Det var alltså ungefär som att någon som suttit fast i en hiss en halvtimme beklagade sig inför Nelson Mandela...

I morgon Stockholm igen. Denna gång endast över dagen.

I helgen badmintontävling för O, L och mig själv. Apropå badminton så var vi ett gäng från jobbet som spelade en timme i dag. Kul! Det ska vi göra igen.