Äntligen fredag!

Veckan slut. Pust. Förmodligen skönaste stunden. På fredagar samlas vi kring middagsbordet och äter tacos. Det har vi gjort så länge vi kan minnas. Undrar hur många nachochips man ätit sammanlagt? Tusen? Tvåtusen? Ett glas rött brukar det bli också. Så värst många tusen vinglas har det dock inte blivit, tack och lov...

Kl. 20.00 är det idol på TV för de familjemedlemmar som har ett intresse i detta. Mitt eget intresse för denna återkommande begivenhet pendlar någonstans mellan svalt och obefintligt, beroende på vem som sjunger. Lukas Moodyson-typen är värst, han som försöker etablera sig själv genom att kritisera etablissimanget. Jag orkar inte ens komma ihåg vad han heter. Jag kan säkert läsa det på tidningarnas löpsedlar i morgon.

Vi har som sagt i regel tacosfredag på fredagar (vore rätt konstigt att ha det någon annan veckodag). En arbetskamrat på jobbet skulle däremot ha "lavemangsfredag". Jag kunde inte undgå att höra detta när hon satt och pratade i mobilen på fikarasten med någon. Jag blev uppriktigt lite nyfiken på hur en lavemangsfredag vore i jämförelse med en tacosfredag. Jag fick inget klokt svar. Håller mig till tacos ett tag till. Men det är klart aldrig fel att prova något nytt.

Nu blir det nog till att gå och mala lite gott kaffe i den kaffekvarn som var en födelsedagspresent och som är mkt uppskattad. Därefter sjunka ner i soffan, med risk för att inte komma upp igen. När det sedan blir läggdags kan man se fram emot de nyinförskaffade duntäckena till mig och R. Vi har pratat om det länge och nu blev det äntligen av. Vi har det lite svalt om nätterna nämligen. Det lär vara slut med det nu. Man vill nästan gå och lägga sig med en gång för att pröva de prassliga härliga gåsdunstäckena.

Men man får väl hålla sig vaken en stund till - för barnen skull.